Emmelie

Idag slog det mig plötsligt att jag aldrig mer kommer få ett sms som lyder ; när börjar vi ?
Förut kom det titt som tett, kanske två gånger i veckan. Men nu, aldrig mer. Det här är sorgligare att tänka på än att jag är ensam. Det är nästan så att jag måste ringa någon och påpeka detta faktum. 
Nu när man blev och tänka på sånt blir man ju och tänka på alla personer och personligheter man aldrig kommer att träffa igen. I våran klass hade vi fler personer än personligheter. Tyvärr, våran gamla klass var blek tråkig och tatalt personlighets lös. Vi hade ingen som helst sammanhållning och vi var inte särskilt bra vänner heller. Så varför sakna något som inte är riktigt värta att ödsla tid på ?

Jag tror man gör det för att LPB6 är en del av en. Efter några år växer man likson ihop. Flätas samman, har någon form av onsynligt band och osagda regler. Men vad vet jag, jag är ju bara jag. Och bara jag kan säga min åsik och bara du kan säga din. Glöm aldrig det.


Idag kan ju tilläggas att jag har packat min förste flyttlåda. Full med skit, som jag antagligen kommer ha i mitt förråd i källaren på rådmansgatan 16 A. Snart flyttar jag vet ni. Skulle vara superkul om ni sen när jag flyttat vill komma och snoka och se hur jag bor. :)

Allt för nu
frid