Emmelie

sitter här har precis facebookat (kan man säga så ?) gamla vänner från låg och mellanstadiet. fick den ide efter jolines och min lilla minnesstund i natt. jag kan inte minnas att vi hade en bodil i våran klass, en bodil är en utstött människa som ger bort sina bokmärken för att bli populär, en bodil är populär i en ca en vecka. sen är den dyrbara bokmärkssamlingen slut. en vecka tvåhundra bokmärken fattigare.
dessvärre hittade jag inga gamla låg och mellanstadie folk. jag minns knappt namnen på någon. jag ahr ju vuxit, ni med förhoppnings vis. tur att vi inte hade någon bodil i våran klass.

i allafall, sitter här har precis tryck i mig lite frulle; en halv påse djungelvrål. hemma brydde jag mig inte spec mycke om djungelvrål. inte lakrits överhuvudtaget. men bara för att jag är här i norge där det inte finns någon normal lakrits så vill jag ha det. djungelvrål och lakritsnappar. för man vill ju alltid ha det man inte kan få, så har det ju allti vart. det gäller allt, mat människor, fitid,jobb, liv.


gah psykbryt. när man leter efter  


jag hoppas jag får brev får en viss fröken lehman idag. nu har jag väntat tillräckligt tycker jag.


hade

-FRID